😐

Jag var alltså 21 år när jag kom i kontakt med Scientology. Ung, nyfiken och påverkbar. Jag tyckte det var jättespännande! Det liknade ju inget annat jag hade stött på. Personerna som jobbade i "kyrkan" var liksom på mig hela tiden men dom var inte otrevliga. Dom ringde mig flera gånger och bad mig komma in till "Orgen", som det kallas - Org är förkortning av Organisation, inom Scientology brukar man inte säga kyrka utan Org. Dom var måna om att jag, när jag väl var där, hela tiden skulle ha någon att prata med eller rättare sagt någon som pratade med mig och som förklarade vad dom gjorde och hur viktigt det hela var. Målet för dem var ju att få ännu en medlem. Jag blev mer och mer fascinerad för det lät som den perfekta religionen i mina öron. Man behövde inte ens vara religiös för att vara med. Informationen jag fick (muntligt) var att alla var välkomna vilken religion man än tillhörde eftersom, som de sa, var och en väljer sin egen tro och Scientology hjälper en bara att ännu bättre hitta sin egen andlighet och vad man egentligen vill tro på. Dom sa att Scientology är en "tillämpad religiös filosofi" (en fras som du hör alla scientologer upprepa) och att Scientology är något aktivt, inte något som man bara blint ska tro på utan om man tillämpar det som Hubbard skriver i praktiken så ser man själv om det fungerar eller ej. Detta lät ju väldigt bra. Jag ställde frågor och dom hade hela tiden bra svar förstås och mina frågor ledde till att dom presenterade några böcker för mig som också lät väldigt intressanta. Jag köpte två av dem: Arbetets problem (The Problems of  Work) och Tankens grunder (The Fundamentals of Thought). I Scientology förklarar dom inte vad det står i Hubbards böcker utan dom försöker på alla sätt få dig att köpa med förklaringen att det är bättre att du läser det själv och gör dig en egen uppfattning. Dom har en försäljningsmetod som jag blev mycket medveten om efter hand. Är du Scientolog så blir du indoktrinerad till att sälja hellre än prata och det handlar enbart om att öka kyrkans inkomst.

Dom berättade för mig att man kunde jobba inom Orgen om man skrev på ett heltids-kontrakt (som egentligen är mer än heltid) på antingen 2,5 år eller 5 år och att lönen berodde på hur hög kyrkans inkomst var från vecka till vecka. Dom sa att lönen visserligen för tillfället inte var så hög, kanske någon hundring i veckan men eftersom det var en snabbt växande kyrka så skulle inkomsterna öka efter hand, dessutom ju högre utbildning (deras egen utbildning) och ju högre position man har i kyrkan desto högre lön. Dom sa att det hela handlar ju om att hjälpa andra, att skapa ett bättre samhälle, en bättre värld. Vilken underbar ideologi tänkte jag. Jag fick också veta att flera av dem som jobbade där hade något extraknäck bredvid för att ha lite bättre inkomst. Dom försökte rekrytera mig men jag var tveksam till detta heltidsengagemang. När skulle jag få tid över om jag dessutom skulle behöva jobba extra? 

Denna religiösa ideologi , eller "tillämpade religiösa filosofi", lät väldigt bra och fin i mina öron men det är klart att jag hade mina funderingar och tvivel och därför många frågor. Allt låter så bra, sa jag, så jag undrar; om det är så perfekt så borde ju ingen lämna den här kyrkan efter att ha funnit den?  En staff (personal), som jag fick prata med, sa att hon inte kände till någon som hade lämnat Scientology och det lät ju bara ännu bättre. Cirka ett halvår senare stötte jag på henne i vestibulen till en biograf. Hon satt på en bänk tillsammans med ett par kompisar. Jag lyste upp och hejade glatt. Hon log lite osäkert och kom fram till mig och viskade snabbt till mig att jag inte fick säga nånting om Scientology så att hennes kompisar hörde. Det verkade ju lite konstigt och jag förstod inte men sa inget. Jag fick senare veta att hon hade lämnat Scientology. Jag minns inte hennes namn men jag hoppas att hon slapp bli förföljd av Scientology och att hon fick ett bra liv.