😇 Det var en rar och trevlig tjej nånstans i min ålder som jag skulle sitta i session med. Hon hade alltså gått en kurs i hur man använder terapimetoden (auditeringen) som beskrivs i Dianetikboken och jag skulle va "försöksperson" för en timme. Nå, försöksperson låter förstås lite dumt. Allt var ju välvilligt och dessutom vetenskapligt som dom sa. De mindre rummen i Scientologikyrkans lokaler var inte tillgängliga så vi skulle sitta i ett större rum med många stolar som såg ut som en föreläsningssal. Den var tom just nu. På väggen bredvid mig satt Scientologikyrkans trosbekännelse. Jag ögnade igenom den och tyckte att den lät riktigt bra då den handlade mest om mänskliga rättigheter och inte nämnde någon typ av gud. Det som tilltalade mig mycket i denna religion var ju att man inte var tvungen att tro på någon gud utan fick bestämma själv vad man ville tro på. Trodde jag då...... Sessionen var som en lugn och trevlig pratstund där jag kände att jag kunde berätta om mig sjä...
När det gick upp för mig att jag varit med i en sekt så började jag skriva av mig för mig själv. Nu skriver jag i den här bloggen i stället. Min berättelse i små stycken. Om du läser i kronologisk ordning från början så får du ett sammanhang. Klicka på menyn längst upp till höger och därefter på arkiv så får du upp inläggen månadsvis. Vill du följa min blogg kan du klicka på "följ" i menyn. Vill du få ett mejl när jag skriver nya inlägg så kan du skicka ett mejl till: jagberattar@gmail.com