😔

Min introduktion till Scientology var alltså i kronologisk ordning personlighetstest, kommunikationskurs, Dianetikboken och så en session, kallad auditering, där jag fick prova på hur deras "andliga terapi" fungerade. Dianetikboken hette först "Dianetik, den moderna vetenskapen om mental hälsa" men fick sedan döpas om till "Dianetik, hur tanken påverkar kroppen". Jag minns att jag fick en förklaring till varför man bytte namn på den. Jag kommer inte exakt ihåg vad han sa men det hade något att göra med själva ordet vetenskap. Något om att den ännu inte hade accepterats som vetenskap. Vilket den ännu inte är och aldrig kommer att bli. Wikipedia beskriver den som "en alternativmedicinsk behandlingsform inom den religiösa sektrörelsen Scientology" vilket jag tycker låter som en bra beskrivning. Sekt, som sagt. 

Jag tänker att i psykologin vill man hjälpa människor att lösa sina problem av olika psykologiska slag och hjälpa personen att hitta en väg för att må bättre och man tittar mycket på vad personen har varit med om, vad som har gjorts emot henne, trauman osv. I Scientology upplevde jag i stället att deras auditering (terapi) mest går ut på att ta reda på vad personen själv har gjort för fel. I början trodde jag att den där "terapin" var mild och hjälpsam men snart märkte jag att det mest ställdes frågor som gick ut på att jag skulle komma fram till att vad som än hänt mig så var det bara mitt ansvar, mitt fel. Men det var så pass lurigt och finurligt att jag inte begrep det då. 

Det Hubbard förklarar i sina texter liknar i stort sett det som idag är rätt populärt bland många inom den så kallade New Age-andligheten nämligen attraktionslagen. Att man liksom en magnet drar till sig saker som man förtjänar eller som man tänker på. Vilket jag invaggades till att tro på. Aj, aj, aj säger jag bara.