👤

När jag kom i kontakt med Scientologin så var jag i ett förhållande sedan cirka fyra år med en kille som inte var särskilt religiös eller, han var inte alls religiös kan man väl säga. Vilket ju inte jag heller var. En helt vanlig, trevlig kille som hade ett helt vanligt jobb. Vi hade bott ihop en kortare tid men bodde inte ihop då och bodde inte i samma stad så vi träffades inte dagligen men hade mycket kontakt. Förhållandet var kanske inte så tight men vi hade rätt kul ihop. Kunde prata om det mesta och brukade inte vara osams. Ett ämne som vi tyckte var spännande att prata om var UFO´s för vi trodde att det fanns liv ute i universum. Inte visste jag då att jag i Scientology så småningom skulle upptäcka att Hubbard menade att vi alla kom från en annan planet och att han hade mycket bestämda åsikter om det hela, var vi kommer ifrån, hur vi kom hit, varför vi är här osv. 

Hur som helst så berättade jag entusiastiskt för min kille om att jag hade stött på Scientology och hur intressant och givande jag tyckte att det var.  Han hade aldrig hört talas om det förut och blev lite skeptisk. Vid ett tillfälle sa han att han kände det som om jag höll på att glida ifrån honom, som om Scientology höll på att ta mig ifrån honom. Det där lät ju inte särskilt bra i mina öron. Vadå "ta ifrån"? Jag var väl inte hans ägodel?! Jag tänkte ju att han skulle bli intresserad av att lyssna på vad jag berättade och upplevde eftersom vi var ihop. Men eftersom förhållandet ändå inte var så tight så var det inte heller så svårt för mig att göra slut. Sista droppen var ju just detta att han inte ville bry sig om att lyssna på vad jag berättade utan i stället höll mig på avstånd så att säga. Så nu var jag alltså fri att ägna mig åt min nyfunna "religion".