Foto från Wikipedia: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=86746

Jag blev till slut övertalad till att skriva på ett två och ett halvårskontrakt för Scientologikyrkan i Göteborg och vi bestämde vilket datum jag skulle åka till Köpenhamn för min auditörsutbildning. Jag skulle bara gå färdigt min kontorskurs på Komvux som nu nästan var klar och få jul och nyårsfirande överstökat också eftersom detta var i slutet av året. Datumet för min avfärd med tåg över sundet blev bestämt till den 7 januari 1982. Jag var ung och hoppfull inför framtiden. Jag hade litegrann en känsla av att jag kanske var på väg att lära mig något viktigt, att jag hade blivit del av en organisation som skulle göra en förändring i världen. Och jag var lite pirrig. Detta var ju spännande! Håkan Järvå uttrycker känslan så bra i podcasten "Slutna sällskap": "Känslan av att ha ett högre syfte med sitt liv." "Som att stiga in i en äventyrsfilm där man själv är hjälten:" Och den känslan växte efter hand.

Innan jag åkte skulle jag gå igenom en intervju och en snabbkurs i etik och moral. Jag tänkte att en intervju är ju rätt trevligt. Då frågar dom väl lite saker om mig och jag får berätta lite vem jag är, vad jag har för planer för framtiden och så vidare. Det var inte alls en sådan intervju. Det var en säkerhetskontroll som i Scientology heter security check, förkortat sec check men det visste jag ju inte då. Det finns en rad olika sådana säkerhets-utfrågningar och dom används ofta i Scientology på ett sätt som i totalitära stater för att i stort sett försöka ta reda på om man döljer något. Jag minns inte exakt vad för förklaring jag fick inför den här intervjun men att det var deras praxis att göra en sådan när någon ska börja jobba i deras kyrka. Han nämnde att det finns personer som försöker infiltrera sig och förstöra för dem. Det var klart att jag ville visa dem att jag var en pålitlig person!

Nu fick jag för första gången i mitt liv se en e-meter, förkortning av elektropsychometer. "Intervjuaren" förklarade att intervjun skulle göras med detta instrument och han visade lite hur det funkade med nålen som rörde sig uppåt och nedåt på den numrerade skalan. Detta idag ökända instrument som scientologin använder sig av i sin "andliga terapi" och som det inte finns några dokumenterade bevis på att det skulle vara något vetenskapligt med den. Det är en slags lögndetektor, ett instrument som Hubbard menade mäter ens mentala tillstånd. Jag fick förklarat för mig att det kanske ser ut som en lögndetektor men att det alltså inte var det för en e-meter fungerar lite annorlunda. Jag lyssnade och gick på det. Jag tog ju ingen skada av det och tänkte att ville jag vara med i denna fina grupp så fick jag ju rätta mig efter deras regler.

 Jag fick frågor som: "Har du nån gång varit kommunist? Är du efterlyst av polisen? Har du nån gång jobbat för en organisation endast för att spionera? Har du ett kriminellt förflutet? Har du varit i kontakt med psykiatrin? Känner du någon journalist? Har du nån gång pratat med en journalist om Scientology?" osv osv. En lång rad med frågor. Javisst, jag känner en kille som är journalist, svarade jag glatt. Då fick jag veta att det var inte alltid så bra att ha kontakt med journalister eftersom dom gärna letar efter saker att kritisera, svarade han. Och även om jag inte hade någon direkt erfarenhet av vad journalister och reportrar säger eller skriver så tyckte jag ändå att jag i viss mån kunde hålla med. Detta var inte så viktigt för mig ändå eftersom jag inte tillhörde typen som regelbundet följde nyhetskanaler. 

Vad skulle jag ha med mig till Köpenhamn då förutom mina personliga saker? Jo, en e-meter. Dom sa att som auditör måste man ha sin egen e-meter. Hoppsan, jaha! Ehm, vad kostade en sån då? Jag minns inte priset men jag fick köpa en begagnad för en mindre summa. Inte den modellen som är på fotot här vilken är en modernare variant. Dom gamla modellerna var en rektangulär trälåda. Jag skulle behöva köpa en ordbok, för det är något som är mycket viktigt i Scientology. Inget konstigt med det.