Så satt jag då på tåget på väg till Köpenhamn. 

 Bild från www.ergo-line

Det går rätt fort från Göteborg till Köpenhamn. Jag skulle checka in på Hotel Nordland, (bild) Vesterbrogade 22, som fortfarande tillhör Scientology, och som sedan 1982 blivit väldigt mycket uppdaterat och tjusigt.  Det byggdes 1904, hette då Provinshotellet och var under andra världskriget samlingsplats för tyskar och danskar.

Jag anmälde mig i receptionen hos en ung kille med ljust hår. Minns inte om han var dansk eller ej. Han bad mig om mitt pass. Även om vi varken då eller nu behöver ha ett pass för att resa mellan de nordiska länderna så hade jag med mig mitt pass som identitetshandling ifall det skulle behövas för jag hade inte id-kort eller körkort. Han sa att han skulle behålla det tills jag skulle checka ut. Det var deras praxis för att ha koll på vilka som bodde på hotellet i stort sett. Jag blev lite osäker över detta men nöjde mig med hans förklaring. Jag var ju ung och hade ingen erfarenhet av att bo på hotell i norden. Han visade en liten låda där det låg inkommande post till hotellgästerna så om jag skulle få brev kunde jag hitta dem där. Han visade att matsalen låg in till vänster vid receptionen, och gav mig nyckeln till mitt rum vilket jag skulle dela med andra som var där och studerade. Tjejer delade rum med tjejer och killar med killar.

Jag minns inte på vilken våning rummet låg, kanske andra, men jag minns ganska bra hur det såg ut eftersom jag sedan sov där i cirka tre månader. När jag öppnade dörren såg jag enkla trevånings-sängar i trä på båda sidor, jag har för mig att det var tre gånger tre på båda sidor. Kan ha varit två gånger tre. Mitt minne är lite otydligt där men jag minns att vi var många, att det var trångt och att vi skulle försöka samsas om utrymmet och om ett handfat med spegel som satt precis till vänster när man kom in. Jag minns också att det inte kändes särskilt fräscht. Rakt fram fanns ett högt fönster som vätte inåt gården. Jag fick en ledig slaf som låg högst upp på höger sida och närmast dörren. Det var så ont om utrymme i rummet så min väska la jag vid fotändan på sängen. Då skulle jag också slippa klättra upp och ner när jag behövde den. Där fanns ju inget utrymme för garderober. I korridoren fanns ett badrum med dusch, en eller två duschar minns jag inte, men vi var flera som skulle samsas om detta badrum, inte bara dom jag delade rum med. På det hela taget var mitt första intryck av mitt boende inte särskilt uppmuntrande. Men jag var där med många unga scientologer från flera olika länder för att vi hade ett högre gemensamt syfte. Vi var fulla av energi och framtidstro. Då gjorde det inte så mycket att vi under tiden hade det lite obekvämt. 

När jag "installerat mig" på rummet så skulle jag gå iväg till byggnaden där jag skulle studera för att anmäla min ankomst och jag frågade killen i receptionen om adressen.