😕
Min skolengelska var ganska bra men det var lite besvärligt att behöva studera det mesta på engelska. Ordböckerna blev flitigt använda. Där fanns stora engelska ordböcker som man kunde låna, för min lilla engelska turist-ordbok räckte inte långt. Det hände att supervisorn kom fram till mig och bad mig gå tillbaka en bit i texten (på bandet) och se om där fanns något ord jag inte fullt hade förstått. Jag förstod inte först varför han gjorde så men eftersom jag just satt och lärde mig scientologins studieteknik så gick det snart upp för mig vad det handlade om. Enligt Hubbard om man till exempel ser att en student sitter och börjar nicka till eller ser frånvarande ut så betyder det att denne har gått förbi ett M.U. - misunderstood word = missförstått ord - och då måste supervisorn uppmärksamma en på det ifall man inte märker det själv, och så måste man gå tillbaka en bit i texten för att leta upp något ord som man inte riktigt har förstått. Och så ska man med hjälp av ordböcker reda ut det hela så att man verkligen lär sig ordet och därefter går man vidare i texten därifrån igen. Processen är mera detaljerad än så men det är ingen mening med att jag går in på det för jag har inte den minsta avsikt att lära ut Hubbards idéer.
M.U. är bara en av alla evinnerliga förkortningar som Hubbard har skrivit in i sin egentillverkade ordbok. Jag tror att jag nämnde den boken i ett tidigare inlägg. Ord och förkortningar är förstås på engelska eftersom det var Hubbards språk och dessa engelska ord och förkortningar används i alla länder där Scientologikyrkor finns. Därför, även om man inte kan engelska, så kan man som scientolog ändå få en uppfattning om vad en annan scientolog pratar om eftersom man har samma nomenklatur. Jag blev varse om att man hade ett "eget språk" när jag satt i matsalen på hotell Nordland tillsammans med en massa andra studenter för när jag hörde dem prata med varandra mellan tuggorna (vi hade kort matrast och fick äta snabbt) så hörde jag konstiga ord som jag aldrig hört förut. Jag hörde en förkortning, OT, och frågade killen vad det betydde. Han förklarade nånting om en slags nivå man kunde uppnå i Scientology men jag förstod inte alls vad han menade. Jag var ju alldeles ny.
Jag minns att lunchrasten var ganska kort för vi var i stort sett tvungna att springa till hotellet för att äta och springa tillbaka till studielokalerna. Dom första dagarna åt jag i en matsal som låg till vänster innanför foajén på hotellet och maten blev serverad vid borden men efter några dagar fick jag veta att jag inte fick äta där utan jag skulle gå en trappa upp (eller två?) i en annan del av hotellet och äta i en sal som såg ut som en vanlig skolsal fast med borden uppställda i täta rader. Där skulle man själv ta maten från serveringsfaten på ett bord. Man fick vara snabbt på plats för kom man bland dom sista så var det inte alltid mycket kvar att ta av. Ganska snart blev vi i stället förflyttade (förvisade) till att äta i en källarlokal på hotellet och maten verkade tryta alltmer. Jag förstod inte varför det var såhär men jag var som sagt ung och stark (och troligen naiv) och hade en tro på en bättre framtid och kände mig alltmer som en "krigare" i något stort och viktigt.
Jag ville ju inte ge upp men jag började bli lite oroad över situationen med stressen och den trytande maten och skrev brev hem till min Org och förklarade hur det låg till. Jag fick inget svar så jag visste inte ens om breven kom fram. Så småningom fick jag lära mig att man i Scientology inte bör svara på negativ kommunikation och även för detta finns ett Hubbard-ord (som jag inte skriver här nu för det kräver en lång förklaring). Mina brev innehöll alltså "negativ kommunikation" eftersom jag beklagade mig över situationen.... Ganska snart fick jag också lära mig att en person som klagar har själv gjort något fel, enligt Hubbard. Så när man är scientolog lär man sig att hålla tyst och inte klaga eller kritisera för då blir man genast ifrågasatt.
Kommentarer
Skicka en kommentar