Träningsrutinerna för kommunikation, förkortat TR`s, som jag skrev lite om i ett tidigare inlägg hade som sagt tio olika nivåer och dom övre nivåerna var helt galna, vilket jag inte insåg när jag var mitt uppe i det hela. Som att gradvis tränas till att anpassa sig och lyda under en känslokall diktatur. En av de första nivåerna där det blir lite "galet" är TR 3 som kallas bull-baiting, översatt till svenska "tjur-hetsning". Ordet kommer från en blodig "sport" där hundar ska kuva en tjur genom att bita och hålla fast den. I den här övningen ska man sitta still och oberörd medan den andre studenten som sitter mitt emot ska provocera en hur mycket som helst för att försöka få en att tappa kontrollen och på något vis reagera. 

Därefter kommer det tuffare och tuffare nivåer som  har som syfte att lära en att ha fullständig kontroll över en annan person genom att starta, styra och stoppa denne hur man vill även om personen gör stort motstånd. Jag minns till exempel en sjuk övning där jag skulle stå och stirra på ett askfat och skrika åt det att resa sig upp och så skulle jag ta det och lyfta det och säga tack. Sen skulle jag skrika åt det att sätta sig ner och då skulle jag ställa ner det igen och säga tack. Detta skulle jag göra flera gånger om ända tills jag fick ett okej (pass) av den student som tränade mig i just den övningen. Jag tyckte förstås att det var helkonstigt och skrattade emellanåt men efter ett tag så hade jag gjort klart övningen och fått mitt check sheet signerat så att jag kunde gå vidare till nästa övning. En liknande övning ska man sedan göra med en person som man gör träningsrutinerna ihop med. Fast då ska man förstås inte lyfta personen men man ska hålla i personen och styra denne. 

Bild skapad med AI.

Varför dessa konstiga övningar? Jag fick förklarat för mig att som auditör måste man ha full kontroll på sessionerna och en person som sitter i terapi-session kanske får upp väldigt känsliga och obehagliga minnen och kan försöka smita ifrån för att hen inte orkar eller klarar av att sitta kvar och kanske också kan bli aggressiv. Då gäller det för auditören att på alla sätt få personen att stanna kvar och se till så att denne tar sig igenom det obehagliga minnet ända tills hen har lugnat ner sig och mår bra igen. I en auditerings-session sitter man alltid i varsin stol med ett skrivbord/bord mellan sig och auditören ska alltid vara den som sitter närmast dörren så att hen kan hindra den auditerade från att sticka iväg innan sessionen anses färdig. Hubbard har skrivit ner precis alla detaljer och man är tvungen att göra exakt som han har skrivit om man vill fortsätta vara en del av Scientology.