Det har gått några veckor sedan jag skrev senast. Livet kommer emellan och även om jag då och då har ord och tankar i huvet som jag vill skriva ner och spinna vidare på så har jag inte tiden till det just då och när väl tillfället kommer för att i lugn och ro sitta ner och skriva utan att bli störd så har jag tappat bort orden och inspirationen.

Det jag minns att jag senast tänkte på apropå var min pappa. Han som aldrig fanns där och som jag aldrig kände mig bekräftad av. Visst har jag varit avundsjuk på mina två halvsystrar som har fått växa upp med honom. Jag vet egentligen inte hur han har varit som far i sitt hem med sin familj. Jag upplevde ju honom som lite ytlig så några stora varma kramar och ett djupare och mer närvarande intresse för sina barn tror jag ändå inte att han visade. Jag vill ju inte tro att den där "ytligheten" endast gällde mig. 

Det är inte konstigt att man lätt kan bli manipulerad när man får en massa bekräftelse från annat håll, särskilt när man inte upplevt det under sin uppväxt. 

En annan sak jag tänkt på nyligen är att under alla de år (många) som jag var med i Scientologikyrkan och alla människor (många) som jag lärde känna och umgicks med där så har jag inte någon av dem kvar som vän idag. Inte en enda. Umgänget med dem gick enbart ut på att prata om sådant som rörde Scientology och göra sådant som hade med Scientology att göra. Även om jag skulle ha fått för mig att försöka hålla kvar någon som god vän så hade det inte gått. Jag är ju avhoppare och kritiserar öppet Scientology. Det är lite sorgligt kan jag tänka, för jag hade uppskattat att ha åtminstone ett par goda vänner från de åren. Icke-scientologer eller avhoppare. 

Personer som föds och växer upp i Scientologikyrkans innersta kretsar och inte får chansen att lära känna barn utanför Scientology och som senare i livet hoppar av och kritiserar "kyrkan" måste skapa sig ett helt nytt liv och finna nya vänner. Om de har tur så har de kanske någon annan avhoppare att umgås med. Man behöver det. Någon med samma eller liknande erfarenheter att prata med. Då kan man förstå och bekräfta varandra.